Här har vi honom – Rod Stewart, eller rättare sagt hans egen whisky. Wolfie’s Blended Whisky görs av Loch Lomond Distillery och är då speciellt utvald och framtagen av och tillsammans med artisten. Mer rock’n’roll än så kan det väl inte bli tycker ni, men i min kalender kan det nog blir mer än så framöver!
Rod Stewart slog igenom på 70-talet och drygt 50 år senare är han en av världens mest framgångsrika artister och har sålt mer än 120 miljoner skivor. Frågan är, kan han fixa till en bra whisky också?
Loch Lomond Distillery ligger som sagt bakom denna blended och marknadsföringen är enormt påkostad och väldigt smart. På denna hemsida kan ni hitta allt om Wolfie’s och även köpa merchandise, för vem vill inte ha det?
Om ni vill veta mer om whiskyn och kolla in Rod Stewart lite så kommer här en reklamfilm:
Vi provar denna whisky så får vi se om den håller vad den lovar:
DOFT (18/25)
Spritig till en början, sedan kommer toffee, vanilj och honung. Lite kryddig är den, åt kanel/ingefära-hållet och lite citrus mot slutet.
SMAK (18/25)
Beska toner, spritig, sen en syra som inte känns som den borde vara där. Sötman kommer lite senare, med karamell, vanilj, honung och en gnutta rök i slutet.
EFTERSMAK (17/25)
Här har vi päron, gröna äpplen och kanel, något som lockar lite mer. Dock är eftersmaken för kort och även den spritig och lite sträv.
OMDÖME (17/25)
Den här hade kunnat göras bättre – finns många blended som är betydligt bättre och då talar vi om de stora som Johnnie Walker, Grants och till och med Famous Grouse. Finns mycket att önska här men troligen funkar den utmärkt som ingrediens till drinkar.
TOTALBETYG: 70/100p
För att rädda upp destillatet något så behöver vi förstärka det som jag upplevde som bra i denna whisky. Det är fruktsötman mot slutet med päron och äpple. Vi kör helt enkelt en söt och god äppelpaj med vaniljsås. Här är ett recept bland många:
https://www.ica.se/recept/varldens-godaste-appelsmulpaj-714125
Musiken måste förstås komma från upphovsmannen till whiskyn, Rod Stewart. Adlad av Elizabeth II 2007 och därefter fick han bära namnet Sir Roderick Stewart. Inte dåligt!
Musikkatalogen är gedigen och tog ett tag att lyssna igenom. Jag har valt en låt som passar bra i sammanhanget – Stone Cold Sober!
Tyck till om smakupplevelsen här:
