Familjen Jelinek anlände 1882 till byn Vizovice i nuvarande Tjeckien, nära gränsen till Slovakien. Här började man jobba på det lokala Eichen Distillery innan man 1891 startade ett eget destilleri. Orten där man verkade hade använt resterna från öltillverkning för att destillera sprit så långt bak i tiden som 1585, så traditionen var starkt rotad i samhället.
1894 hade bönderna i bygden förstått att det fanns pengar att tjäna och började använda all frukt som man odlade till att göra olika fruktsprit av. Företaget Razov bildades och med det började varenda bonde destillera eget. Tre stora destillerier, Razov, Karl Singer samt Jelinek slog ihop sina företag och blev med det störst i Tjeckien på den tiden.
Sönerna till grundaren av Jelinek, Rudolf och Vladimir tog över och drev destillerierna under många år. Dock hade man svårt att komma överens om hur företaget skulle skötas och de splittrades därmed 1926. Rudolf blev kvar och köpte sedan ut Razov och Karl Singer och döpte om destilleriet till Rudolf Jelinek eller som det förkortas idag R. Jelinek.
Då släkten Jelinek var judisk så togs destilleriet ifrån de under andra världskriget och nästan hela familjen utrotades i koncentrationslägren. De enda som överlevde var Rudolfs söner Zdenek och Jiri. Men glädjen blev kortvarig då Zdenek dog 1946 och Jiri själv drev destilleriet vidare.
1948 blev dock företaget nationaliserat, staten tog helt sonika över alltihop och drev familjen i exil. Moravian Distilleries and Vinegar Factories blev det nya namnet men Jelineks sprit fortsatte ändå produceras under originalnamnet. Företaget gick dock sämre och sämre i statlig regi och 1989 så lades företaget i träda. Det dröjde till 1998 innan privata ägare lyckades köpa företaget av tjeckiska staten och vända trenden. Idag går det riktigt bra och fruktsprit som Slivovice, Hruskovice och Jadernicka, men även maltsprit, flödar ut från pannorna.
MEN, vad har då en gyllene tupp med detta att göra undrar ni?
Jo, det är helt enkelt namnet på den whisky som sedan 2006 finns i Jelineks ägo. Varumärket Gold Cock och Tsetice Distillery däremot har funnits sedan 1969 och den första whiskyn kom redan 1973. Men när Jelinek köpte destilleriet så flyttade man alltihop från orten Olomouc till Vizovice och fortsatte sedan destillera enligt de gamla traditionerna.
I Gold Cock används två-radigt korn från Mähren (Moravia), malt från mälterierna i Bruntal som torkas på traditionellt sätt och lagringen sker på fat som tillverkats av europeisk vinterek av lokala tunnbinderier.
Whiskyn vi provar idag är en single malt som lagrats i hela 20 år. Den går inte att hitta i Sverige men finns på ett antal nätbutiker samt i Tjeckien då förstås. När jag köpte whiskyn gjorde jag det i Prag i en liten whiskybutik i ett köpcenter. Han som jobbade där blev jätteglad då han föreslagit att de skulle köpa in den men hans chef inte trodde den skulle sälja. Det visade sig att de sålt jättebra och jag knep de sista flaskorna på hyllan och fick till med en liten rabatt.
Whiskyn är inte kylfiltrerad eller färgad utan helt naturlig från fatet och det har blivit dags att prova den.
DOFT (21/25)
Den här whiskyn är till en början rätt spritig och kräver en hel del luft så bra att hälla upp den i god tid innan ni provar. Jag lovar, doften och smaken blir så mycket bättre då. I doften märks direkt att alkoholen inte känns så stickigt i näsan, istället finns en trevlig sötma, en fruktighet och fina chokladtoner. Det är inte ofta man känner det i whisky men i denna känner jag definitivt körsbär.
SMAK (21/25)
Upplevelsen fortsätter i smaken, det är sött, nästan åt likörhållet. Honung och apelsinchoklad samsas fint och det fortsätter mot det fruktigare hållet. Här finns även lite körsbär men även plommon. Känns nästan som att man på Jelinek råkade blanda i lite av sin fruktsprit av misstag. Men smaken övergår sedan mot en tydlig fatkaraktär, den nya eken skiner igenom med toner av cederträ och lite läder.
EFTERSMAK (20/25)
För att vara så gammal som 20 år så borde kanske eftersmaken vara längre och mer intensiv, men man får anta att de nya faten kanske inte tillfört så mycket som man skulle önska. Däremot är eftersmaken medellång och har fina toner av frukter som plommon och nu kanske även lite åt det tropiska hållet. Citrus kommer också in och avslutet är rätt syrligt.
OMDÖME (22/25)
Trodde väl aldrig att tjeckisk whisky skulle kunna övertyga men det tycker jag att den gör. Man har lyckats få till en bra balans mellan sötman och fruktigheten samt det maltiga som ändå finns där i bakgrunden. Den skulle nog bli ännu bättre med en finish på något vinfat, ny ek brukar ofta ge en del lite kemiska undertoner och blyertspennan gör sig påmind. Inte på något sätt dåligt men det stör lite.
TOTALBETYG: 84/100p
Den här whiskyn mår bäst av en bit apelsinchoklad, typ romerska bågar. Det hjälper till att få fram chokladen och frukten i destillatet och tränger då tillbaka det som fatet eventuellt stör oss med. Den bästa varianten tycker jag är denna:
https://www.cloetta.se/produkter/romerska-bagar-200g
Trots tjeckisk whisky så kör vi återigen irländsk musik. Ja, jag har varit i Dublin nyligen så kanske har färgats något av det. Det här bandet heter The Chapters och har oförtjänt låga lyssningssiffror på Spotify. Så hjälp till och få fart på deras statistik för det de gör är bra. Här är låten Blood Feels Warm.
Tyck till om smakupplevelsen här:
