Nu åker vi hem till Sverige igen och närmare bestämt till Bergslagens Destilleri i Örebro.
Destilleriet låg tidigare vid Bryggeriet i Nora men flyttade senare till Ormesta i Örebro. Man startade igång 2010 och importerade då whisky från Skottland. 2012 flyttade man in i egna lokaler i Nora och i slutet av 2011 köptes ett bergrum, en av försvarets tidigare bunkrar, med hela 28 ingångar. Här kunde man lagra sprit i mängder.
Under 2012 och 2013 hände mycket och det slutade med att företaget begärdes i konkurs, bland annat på grund av en skuld på 1,8 miljoner till dem som köpt in sig på whiskyfat.
Bergslagens Destilleri AB blev efter konkursen Bergslagens Destilleri Örebro AB istället och året efter flyttade man in i sina nuvarande lokaler i Örebro. 2014 blev nystartsåret då familjen Lihnell tog över verksamheten och de driver den än idag. 2016 köpte företaget upp hela Grythyttan Whiskys lager med whisky och flyttade detta till Örebro för vidare lagring.
Idag tar man inte emot besökare på destilleriet så vi får spara resan till Örebro till en annan gång. Istället kikar vi närmre på den whisky vi har i glaset, nämligen Engelbrekt Malt Whisky. Råspriten till Engelbrekt är destillerad av okänt destilleri och sedan lagrad och buteljerad i Örebro, först på traditionella whiskyfat, ex-Bourbon Hogsheads, i minst 5 år, därefter slutlagrade på 250-litersfat av ny amerikansk ek. Buteljering sker sedan för hand inklusive etikettering av flaskan.
Sort: Engelbrekt Malt Whisky Beställningsnr: Finns ej längre på Systembolaget Destilleri/buteljerare/importör: Okänt destilleri / Bergslagens Destilleri Örebro AB Alkoholhalt: 43% Volym: 70cl Pris: 359 kr
Smaknoter: Doft: Fruktig med toner av päron och toffee Smak: Söt, choklad, toffee, vanilj, liten pepprighet, skumbanan
Sötma kräver sälta för en perfekt symbios och då vill jag slå ett slag för vår fantastiska granne Jürss Mejeri och den prisbelönta Sörmlands Ädel. En rejäl bit av den på ett salt kex blir perfekt.
Nu kör vi mer svensk musik och denna gång från rockbandet Hellsingland Underground, med lokala Peter Henriksson på gitarr. Låten är från senaste albumet och heter It Started with a Teardrop. Du lyssnar som vanligt genom att klicka på konvolutet.
Då är det dags för nästa premiär, fast den släpptes faktiskt tidigare i år. Spearhead Single Grain destilleras på Loch Lomond Distillery och där har vi varit tidigare.
Detta är en ny sorts whisky som för tankarna åt bourbonhållet. Det är en single grain, vilket brukar innebär att den inte enbart innehåller mältat korn utan även andra sädesslag. Det är vad vi brukar kalla för basen i de flesta blended.
MEN, detta är ett undantag då den tillverkas av 100% mältat korn.
Och, ni som varit med ett tag vet också att en bra grainwhisky ofta är god som den är. I det här fallet har spriten destillerats i en coffeypanna och sedan lagrats på ex-bourbonfat och sedan slutlagrats på en kombination av amerikanska ekfat som rostats med infraröd värmestrålning samt traditionell rostning. Intressant med infraröd värmestrålning är att den förstås är mer kontrollerad, vilket ger en precision som är omöjlig att uppnå med traditionell rostning.
Spearhead kan man dricka som man vill, i och för sig självklart oavsett destillat, men denna är gjord för just det. Drick den ren, med eller utan is, blandad i en drink, som tillbehör till mat eller snacks. Helt enkelt för mig, ett bättre alternativ till rock’n’roll-dricka än Jack Daniels.
Loch Lomond Distillery har vi redan avhandlat men jag vill slå ett slag för en båttur på Loch Lomond. När jag var där hade vi ett bistert kallt och regnigt väder men det var fantastiskt fint ändå, med vackra vyer över bergen runtomkring och en whiskylikör som kaptenen bjöd på och som värmde upp inombords.
Kryssningsbåt på Loch Lomond
Hade gärna avnjutit en Spearhead också på båten. Här kommer lite mer information om den:
Smaknoter: Doft: Söta bär, citrus, toffee Smak: Fruktig, röda äpplen, päron, farinsocker och en eftersmak med honung och godis
Godissmaken i Spearhead är rätt anonym men förstärks enklast med mitt val av tillbehör. S’mores är det som gäller och det är enkelt – två mariekex med grillad marshmallow och en chokladbit mellan. Vill man inte grilla nu i december så lägg in alltihop på en plåt i ugnen tills det smält till önskad konsistens. Barnsligt gott och väldigt kladdigt!
Musik är roligt och varför inte lite udda sådan? Här har ni en svensk grupp som bjuder på swing, jazz, klassisk och progressiv rock på en och samma gång. Man kallar det för avant-garde metal och gruppen heter Diablo Swing Orchestra. Låten heter Speed Dating An Arsonist.
Deanston provade vi igår och idag är det dags för systerdestilleriet Tobermory och deras 12-åring, som även den håller 46,3%. Den gemensamma nämnaren är uppenbar men varför ägarna valt att buteljera både Bunnahabhain, Deanston och Tobermory vid 46,3% framgår inte. Men Burn Stewart införde denna regel på all sin whisky redan 2010. Antagligen för att hitta de bästa smakerna, vem vet?
Tobermory Distillery ligger på Isle of Mull, en ö i ögruppen Inre Hebriderna, norr om Islay. Med sina drygt 2000 invånare är det ingen stor ö sett till befolkningsmängd, men ett destilleri har man ändå förstås.
Fast egentligen skulle man nästan kunna säga att det rör sig om två destillerier, då man valt två olika inriktningar på sin whisky. Den ena under namnet Tobermory och den andra under namnet Ledaig. Den sistnämnda är riktigt rökig medan Tobermory för det mesta är nästintill orökt. Olika recept, olika namn men samma destilleri.
Att ta sig hit gör man med färja från fastlandet. Oban är en bra start, då kan man ju även passa på att besöka det destilleriet också. 45 minuter tar färjan över till Craignure och det är bra att ha bilen med sig om man vill se lite av ön. Eller så bokar man in sig hos någon av de lokala guiderna som gärna kör dig runt mot en liten peng. Förutom Tobermory destilleri så finns en mängd naturupplevelser och otroligt vackra vyer att upptäcka. En dag att åka runt är ett måste om man besöker ön. Bäst boende hittar du i Tobermory på Western Isles Hotel, högt beläget med utsikt över havet.
Western Isles Hotel, Tobermory, Isle of Mull
Destilleriet grundades 1798 av John Sinclair, en lokal affärsman. I över hundra år med några få stopp destillerade man sprit så det stod härliga till och sen kom depressionen, spritförbudet i USA och mer därtill. Så 1930 stängde man ner i hela 41 år. I början på 70-talet köptes man upp, renoverades och startade igen under namnet Ledaig Distillery. 1993 köptes man upp av Burn Stewart som idag är nuvarande ägare och namnet byttes då till Tobermory Distillery vilket det heter än idag. Under hela sin livstid har destilleriet dock växlat mellan just namnen Ledaig och Tobermory.
Tobermory Distillery
Whiskyn ni har i glaset är en Tobermory som är lagrad i 12 år på ex-bourbonfat. Det finns en gnutta rök i detta recept även om destilleriet hävdar att det är enbart orökt malt. Men med tanke på att Ledaig tillverkas med malt rökt till 38 ppm, så är det väl kanske lite troligt att det finns en gnutta även i Tobermory. Det är ju ändå samma utrustning som används.
En kul sak att uppmärksamma är att det är lite omvända roller mellan könen på destilleriet. Som värd i besökscentret väntar Olivier MacLean medan både destillerichefen Cara Gilbert och master blender Julieann Fernandez är kvinnor. Trevligt att se då många destillerier idag är väldigt mansdominerande. Det är väl dock ingen större överraskning att världens bästa smak- och luktsinne finns hos just kvinnor.
Sort: Tobermory 12yo Beställningsnr: 80203 Destilleri/buteljerare/importör: Tobermory Distillery / Anora Sweden AB Alkoholhalt: 46,3% Volym: 70cl Pris: 589 kr Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/tobermory-8020301/
Smaknoter: Doft: Smörkola, apelsinskal, ljunghonung och möjligen lite persika Smak: Lite pepprig, citrus, toffee, tropisk frukt, söt eftersmak
Här har vi något som inte är rökigt utan snarare fruktigt, men det är ändå från ett destilleri precis vid havet. Det lagras vid strandkanten, det får smaker av tång och sälta, minimalt men ändå. Så därför tänker jag bjuda på vitlöksstekta färska räkor. Vänd ner räkorna i en het panna med massor av vitlök och smör. Låt de fräsa en minut och sen är det bara att njuta.
Till denna smakkombo krävs lite hårdare musik; så här kommer en Black Sabbath-inspirerad låt från rockbandet Smashing Pumpkins. Sköna riff utlovas i låten Beguiled.
Tryck på albumomslaget för att lyssna på låten i Spotify.
Deanston Distillery kanske inte är så känt för alla men byggdes redan på 60-talet med produktionsstart 1967. Brodie Hepburn köpte en gammal bomullskvarn och konverterade om denna till ett destilleri. Brodie låg redan bakom Tullibardine och Macduff och Deanston blev ytterligare en malt att använda till blended.
Redan 1972 blev man uppköpta av Invergordon Distillers som släppte en malt under namnet Old Bannockburn samt använde Deanston till sin blended Teith Mill. Sen gick det inte lika bra längre och destilleriet lades i malpåse 1982. Det dröjde till 1990 då Whyte & Mackay tog över Invergordon Distillers. Under Whyte & Mackay fanns Burn Stewart Distillers som återuppstartade Deanston och driver det ännu idag.
Destilleriet ligger i Doune, cirka 1 timme och 20 minuter med bil från Edinburgh. Närmsta större stad är Stirling, där det finns en hel del annat trevligt att besöka. Det går också alldeles utmärkt att åka tåg dit, det tar knappt 2 timmar och tåget stannar i Stirling där bussen tar vid. Går alltså alldeles utmärkt att kombinera med en tågresa upp mot Elgin och Speyside-regionen.
Deanston Distillery
På destilleriet kan man sedan ta en rundtur, besöka lagerhuset och prova whiskyn så klart. Här kan man också prova både Bunnahabhain och Tobermory, då de ingår i samma koncern. Dessutom erbjuds en ginprovning med Tobermory Gin.
En guide hos Deanston visar lagerhuset
Whiskyn ni har i glaset är alltså deras 18-åriga single malt och den håller 46,3%, är inte färgad eller kylfiltrerad. Just denna buteljering har lagrats på ex-bourbonfat men Deanston har som alla andra även experimenterat med fatlagringar och släppt bland annat sherrylagrad malt.
Sort: Deanston 18yo Beställningsnr: 85868 Destilleri/buteljerare/importör: Deanston Distillery / Anora Sweden AB Alkoholhalt: 46,3% Volym: 70cl Pris: 1289 kr Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/deanston-8586801/
Smaknoter: Doft: Päron och äpplen, fruktigt, mycket maltig, vaniljsötma Smak: Äppelpaj, söt men också kryddig, kanel, kaffe och vanilj i eftersmaken
Kan inte låta bli att tänka på äppelpaj så det får det bli. En frasig äppelpaj med en god vaniljsås förstärker allt det som är gott i whiskyn. Mums!
Till denna söta smakupplevelse slänger vi in lite rock i form av Linkin Park. För några år sedan snurrade många av deras låtar både i radio och i min stereo där hemma. Den här låten kommer från ett album från 2007 och heter Shadow of the Day.
Ett destilleri på Islay sticker ut, eller har åtminstone gjort det tidigare. Då var destilleriet det enda destilleri som nästan bara släppte orökt malt, helt olikt övriga Islay, fast ändå inte. Smakerna kom därifrån men malten var orökt, den karaktäristiska Islay-torven hade inte fått kontakt med destillatet. Åtminstone inte i samma utsträckning som exempelvis Laphroaig, Ardbeg m.fl.
Bunnahabhain Distillery har heller ingen mörk historia med illegal bränning och smuggling av whisky. Nej, Bunnahabhain trivdes bättre där, under sin korkek och ville inte stångas som de andra tjurarna. Skämt åsido, det byggdes 1881 under den viktorianska perioden och den som designade destilleriet designade även ett antal fängelser i Storbritannien. Åtminstone lät det så på lokalbefolkningen.
Grinden in till destilleriet påminner om porten till ett fort, så helt fel var man kanske inte i sina tankar.
Däremot var tanken att bygga ett destilleri som såg ut som ett franskt vinslott där byggnaderna omringade ett torg, vilket även stämmer in bra på Bruichladdich Distillery på samma ö. Vem som designade destillerierna förblir dock en hemlighet, det finns inga kända register över det.
1879 ville Islay Distillery Company grunda ett nytt destilleri med utsikt över Islaysundet och Jura. Några herrar i whiskybranschen köpte marken och började sedan bygga destilleriet. Närmaste granne var Caol Ila en dryg halvmil norrut och Port Askaig, där man kunde ta sig över till Jura med båt. Idag är Port Askaig färjeläger för de som vill ta sig från Islay till Jura eller fastlandet.
Eftersom destilleriet låg så långt från bebyggelse så byggdes en hel by upp med bostadshus och skola för de som skulle jobba och bo där med sina familjer. Byn låg skyddad från väder och vind, hade sin egen vattenkälla i närheten och transport med båt till fastlandet var inget problem. Trots att det kändes som att de byggde något nytt långt ifrån civilisationen, så var just denna plats ett centrum för vikingarna och handeln mellan alla skotska öar.
Vacker vy av destilleriet från havet
1883 startade man upp destilleriet på allvar och det blev succé, man tjänade 10 tusen pund första året, vilket var ofantliga pengar med dagens mått. Man kunde sälja allt direkt från pannan, inget lagrades på fat just då, eftersom whisky inte behövde lagras i 3 år förrän 1916. Det roliga var att whiskyn härifrån var kraftigt rökt och så var det fram till 1960 cirka.
Highland Distillers var ägare från 1887 till 1999. Sedan blev det Edrington Group som tillsammans med George Grant & Company köpte upp Highland Distillers. Destilleriet har klarat sig relativt väl under nedgångarna men har såklart haft stängt under världskrig och depression och andra händelser. Men på 60-talet hände något, efterfrågan blev så stor att destilleriet dubblerade allt och kunde sedan producera 2,5 miljoner liter sprit varje år.
När Edrington Group tog över 1999 köpte man ett stort destilleri men redan 2003 valde man att sälja destilleriet och varumärken som Black Bottle och Scottish Leader. Ny ägare blev Burn Stewart men Edrington behöll all whisky som fanns i lagerhusen, för att använda i Famous Grouse och Cutty Sark.
Burn Stewart som också ägde Tobermory och Deanston, beslöt att använda Bunnahabhain som ett single malt-varumärke. Sedan dess har det släppts många single malt från destilleriet och cirka 20% av faten innehåller rökt malt.
Bunnahabhain besöker du självklart i samband med ditt besök till Caol Ila eller något annat destilleri på Islay. Destilleriet ligger norr om Caol Ila och på vägen dit passerar du det relativt nya Ardnahoe Distillery samt ett antal fina utkiksplatser. Hela den här trakten är väl värt ett besök.
Destilleriet har besökscenter där du får prova deras whisky, och du kan även gå in i lagerhuset och prova direkt från fat också. Rundturer erbjuds i vanliga fall, dock säger man ifrån just idag på grund av Covid-19. Men det borde nog ändras inom kort.
Whiskyn ni har i glaset är naturligt färgad, ej kylfiltrerad och har fått sin lagring på både 1st och 2nd fill sherryfat. Ålder anges inte men den är baserad på 12-åringen enligt deras Master Blender så får vi gissa på några år yngre då? Stiuiredair är det svåruttalade tilltalsnamnet på denna single malt och ordet betyder styrman eller befäl och syftar på havet som hade och har än idag, en så viktig roll för öns hela utveckling.
Sort: Bunnahabhain Stiuiredair Beställningsnr: 85009 Destilleri/buteljerare/importör: Bunnahabhain Distillery, Isle of Islay, Skottland / Burn Stewart / Distill Group / Anora Sweden Alkoholhalt: 46,3% Volym: 70cl Pris: 479 kr Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/bunnahabhain-8500901/
Smaknoter: Doft: Lite gummirök i början, söt, torkad frukt, toffee och vanilj Smak: Sherrysötma, fruktig, sälta, medellångt avslut
Vad ska vi kombinera med denna whisky då? Vad sägs om vit choklad, gärna av en lite bättre kvalitet. Jag testade Äkta Passion från Malmö Chokladfabrik som innehåller 36% kakaosmör, vilket är rätt högt för vit choklad.
Nu får vi inte glömma bort att vi är i Skottland så nu är det dags för en manlig sångare från Glasgow. Gerry Cinnamon eller Gerard Crosby som han egentligen heter framför en svängig låt med skön skotsk dialekt – låten heter Canter.
Cool blended har det blivit dags för med ett namn som från en actionfilm!
Vi tar whisky från 14 destillerier i Highlands och Speyside och blandar med lite whisky från Islay och vad får vi då – The Black Axe. Udda alkoholhalt på 41% ökar också på nyfikenheten.
Hemsidan är flashig och färggrann och full med drinkrecept där denna och dess systerbuteljering används som drinkbas.
I mitt tycke är detta dock något som går utmärkt att dricka som den är, det finns en rätt bra grundsmak i whiskyn som gör den bra som tillbehör till mat och dessert, men funkar också bra till fredagsölen och lite snacks. Den gör inget väsen av sig och kräver inte mycket av den som provar den.
Vilka ligger bakom detta då? Biggar & Leith heter de och importerar och blandar ihop sprit från massor med länder. De är baserade i New Jersey i USA men har världen som sin marknadsplats. De flesta spritsorter finns i någon form i deras katalog men det är drinken som är i fokus, vilket märks i marknadsföringen. Man har till och med italienska maraschino-körsbär i sitt sortiment.
En bild på en drink från deras hemsida
Företagets grundare har sina rötter i Skottland och whiskyn är en hyllning till William Gladstone, premiärminister under Queen Victorias tid. William är faktiskt släkt med grundaren, fem generationer tillbaka i tiden.
Men med resan till företaget blir det lite svårare, mest med tanke på att man blandat i så många olika destinationer i sina destillat och att man på plats i USA inte erbjuder någon möjlighet till besök.
Så istället vill jag tipsa om The Whisky Experience i Edinburgh, en upplevelse i whiskyns tecken helt enkelt. Här kan du få lära dig allt om whisky och både äta och dricka gott under tiden. Du får också tillfälle att besöka en fantastisk samling whiskybuteljer, totalt 3384 flaskor, med whisky som du inte trodde fanns några droppar kvar av. Det bästa är att hyra in sig för en whiskyprovning i detta rum, måste verkligen upplevas.
Edinburgh – en otroligt vacker stad
Edinburgh är Skottlands kanske vackraste stad och behöver några dagar för sig själv men går såklart alldeles utmärkt att kombinera med resa till andra destinationer i Skottland. Det är enkelt att flyga hit och enkelt att ta sig vidare på olika sätt. Jag slår återigen ett slag för tåget som fungerar utmärkt i Skottland, även om det tar tid och är otroligt trångt. Är du lång se till att boka en plats med extra benutrymme. Sen får man inte missa och kommer heller inte att missa Edinburgh Castle, det syns över hela stan och är en väldigt häftig plats att besöka.
Smaknoter: Doft: Kryddig, fruktig, något spritig Smak: Söt, enkel, cederträ, vanilj, lite pepprig i eftersmaken
Sötman är påtaglig men tar inte över men vill vi förstärka fruktsmaken och dess sötma så är det perfekta tillbehöret torkade aprikoser. De går att äta som de är men för att hjälpa andra smaker på vägen så kan en näve Nötmix med bär från OLW lyfta upplevelsen rejält.
Musiken idag får bli amerikansk men istället för att spela originalet med Tom Petty bjuder vi på Learning to Fly med The Weepies. Duon består av Deb Talan och Steve Tannen – amerikansk folkrock när den är som bäst.
Har ni varit på Irland så har ni kanske nöjt er med att besöka Dublin? Det är så klart fullt tillräckligt kan jag lova, det mesta finns att uppleva och upptäcka i Dublin med omnejd. Exempelvis kan du prova både Jameson på Jameson Experience Center och Guinness på Guinness Brewery, centralt med närhet till allt. Nöjeslivet och utbudet av restauranger och pubar är ofantligt stort och det finns gott om sevärdheter. Staden Dublin är utmärkt som utgångspunkt men ta gärna bil eller åk buss och tåg och utforska mer av ön.
Kanske söderut till Cork eller västerut till Limerick och Galway eller så hamnar du i mitten av ön i Tullamore. Här finns Tullamore Dew Distillery Visitor Experience, ett stort besökscenter där du kan upptäcka den irländska whiskyns ursprung.
Tullamore Dew Distillery Visitor Experience
För cirka 300 kronor så börjar man med en Irish Coffee innan man får en guidning av destilleriet. Man hamnar även i lagerhuset där man får prova direkt från fat. Det ingår också en övning i att göra sin egen blended som du dessutom kan köpa med dig hem. Självklart ingår också provning av 3 olika sorter. Mycket prisvärt och roligt att besöka och en självklarhet om man är i de trakterna.
Denna Tullamore Dew har fått en finish på karibiska romfat vilket ger en söt och fruktig whisky. Den är som många andra irländare trippeldestillerad och en blend av malt, single pot still och grainwhiskey. Romfaten har tidigare innehållit Demerara-rom. Detta är ingen tillfällighet då kopplingen mellan karibisk rom och Irland härstammar från 16- och 1700-talet. Då emigrerade nämligen över 50 tusen irländare till Västindien, där deras whiskeykunskaper användes för att framställa just rom.
Tullamore Dew är stora, kanske inte lika stora som Jameson, men är ändå något du kan hitta i världens alla hörn. Anledningen är ägarna som är William Grant & Sons, det kanske mest anrika skotska whiskyföretag som finns med bland annat Glenfiddich, Balvenie och Grants i portföljen.
Sort: Tullamore Dew XO Caribbean Rum Cask Finish Beställningsnr: 82239 Destilleri/Buteljerare/Importör: Tullamore Dew, Ballard, Tullamore, Irland / William Grant & Sons / Nigab Alkoholhalt: 43% Volym: 70cl Pris: 389 kr Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/tullamore-dew-52401/
Smaknoter: Doft: Vanilj med inslag av citrus, mogen banan och lätt kryddig Smak: Mjuk, toner av ananas, toffee, banan och citronskal, långt och fruktigt avslut med bränt socker, lite nötter och mer vanilj
Med smaknoter som bjuder in till fruktskålen och dessertvärlden, så kan vi inte vara sämre – vi gör ett experiment och kollar vad som smakar bäst. Köp en bra vaniljglass eller gör egen. Välj sedan ett av följande 3 tillbehör: Kolasås, banan, pistaschnöt. Så kollar vi sen vem som hittade den perfekta kombinationen tillsammans med denna whisky?
Vi lyssnar samtidigt till en passande låt som inte alls har med Irland att göra, men som är rätt bra. Här är norska Thom Hell med When You’re Not Around. Thoms influenser är Paul McCartney och Pink Floyd med flera.
Nu reser vi till Tyskland och Bayern, söder om München i Schliersee där vi hittar Slyrs Destillerie. Alptopparna syns runtomkring och det bjuder förstås in till att upptäcka mer av trakterna. Är man dessutom där i oktober så vankas det Oktoberfest på de flesta platser, inte minst i München, cirka 1 timme bort med bil eller tåg. Att ta sig dit är förstås snabbast med flyg till München men man kan numera också åka nattåg från Norrköping till Berlin och sedan vidare med tåg genom Tyskland ner till München. Det bjuder förstås också in till att göra små stopp lite här och var längs resan.
Slyrs Destillerie grundades 1928 och man har tillverkat whisky sedan 1999. Destilleriet är småskaligt och har pannor som rymmer 1500 liter enbart, det handlar om små kopparpannor beklädda med tegel. Men malten som används finns däremot i stora silos ute på gården. Allt annat sker i tankar av rostfritt stål, men processen är densamma som hos alla andra whiskydestillerier världen över.
Slyrs Destillerie och en liten bild på de tegelomslutna kopparpannorna
Besökscenter med guide finns inte i egentlig mening men det går bra att betala en slant och sedan gå runt själv och upptäcka vad destilleriet har att erbjuda. Det finns skyltar överallt som beskriver processerna och man kan börja med att kika på en film om destilleriet. Man kan också avsluta med att ta liften upp till en alptopp och avnjuta whiskyn vid deras höghöjdslager. Faten fraktas faktiskt också upp med just skidlift.
Faten på väg upp till höghöjdslagret
Den här buteljeringen finns inte längre på Systembolaget och inte heller något annat från Slyrs, trots att man släppt en hel del bra buteljeringar på senare tid. Lite tråkigt kan tyckas men kanske någon importör nappar snart och tar in Slyrs till Sverige.
Sort: Slyrs 3yo 2010/2013 Beställningsnr: Finns ej på bolaget Destilleri/Buteljerare/Importör: Slyrs Destillerie, Schliersee, Tyskland Alkoholhalt: 43% Volym: 70cl Lagring: 225 liters amerikanska ekfat Antal flaskor: 300 st Pris: 699 kr (för 4 år sedan)
Smaknoter: Doft: Lite spritig, lite blommig, märks att den är ung Smak: Något fruktig men väldigt maltig, spritigheten finns där men avslutas ändå milt och angenämt
Till den här whiskyn kan vi inte annat än äta tysk mat, kanske med en god ljus öl av pilsnertyp. En grillad bratwurst och en surkålssallad passar perfekt till detta. Recept hittar ni här!
Orkar ni inte göra surkålen själv säljs fantastiskt god på burk (märke: Krakus) på Matpiraten i Katrineholm (med flera).
Till detta lyssnar vi självklart till tysk ompa ompa-musik – nej, jag skojar bara – sådan musik ska bara avnjutas på plats. Vi lyssnar istället till amerikanska GospelbeacH som med sin indierock blandar hejdvilt mellan musikstilarna. Här är låten I’m so high.
Hört talas om Glenlossie Distillery? Ja, det destilleriet är kanske inget man pratar om dagligen, det är nog lite av en doldis men är i själva verket två destillerier – nämligen Glenlossie och Mannochmore. De är helt självständiga förutom det faktum att de delar lagerhus. Glenlossie är extra spännande dock, då det faktiskt bara finns en officiell buteljering och den släpptes i serien Flora & Fauna för ett antal år sedan.
Denna buteljering är istället en oberoende sådan och sådana finns det många av, i olika serier. En rätt stor del av Glenlossies whisky hamnar också i blended, bland annat Haig Blended, om ni känner till den? Den här buteljeringen finns dock i Artist Collective från La Maison de Whisky och är en 12-årig single malt lagrad på 1st fill bourbonfat, endast 4 fat har använts till buteljeringen. När detta skrivs så finns fortfarande några buteljer kvar på Systembolaget.
Men Glenlossie Distillery, var ligger det då? Jo, förutom att det är nära granne med Mannochmore så finns även BenRiach nära och det är bara 5 minuter med bil till Elgin, mitt i hjärtat av Speyside. Att åka till Speyside är smidigt via Edinburgh (flyg från Sverige) och sedan tåg vidare norrut. Elgin har egen tågstation men man åker via Aberdeen och resan är nästan 4 timmar lång. I gengäld får man upptäcka det skotska landskapet genom tågfönstret.
De två destillerierna – Glenlossie och Mannochmore
Gjorde precis denna resa men besökte ej Glenlossie, däremot BenRiach. Främsta anledningen var kanske att besökscenter inte finns på platsen och det går ej heller att knacka på och tro att man ska få se något. Däremot finns ett 30-tal andra destillerier inom en radie om 5 mil så det är lätt att hitta på saker att göra.
Med 3 mäskpannor och 2 spritpannor produceras 1,1 miljoner liter sprit om året. Malten, som köps från lokala Burghead Maltings i Elgin, har rökts försiktigt och därmed skapas en mjuk och mild rökighet. Det gör också att aromer som fruktighet med mera tillåts mer plats.
Pannorna hos Glenlossie
Lagerhuset som man delar med Mannochmore rymmer 200 tusen fat, så det finns gott om whisky att ta av till de olika buteljeringarna. Ägare är Diageo och därmed så vet man aldrig var den whiskyn hamnar. Men i denna butelj har den i alla fall hamnat.
Sort: Glenlossie 12yo Artist Collective Beställningsnr: 56193 Destilleri/Buteljerare/Importör: Glenlossie Distillery, Speyside, Skottland / La Maison de Whisky / Clydesdale Alkoholhalt: 43% Volym: 70cl Pris: 1028 kr Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/glenlossie-5619301/
Smaknoter: Doft: Fruktig och lätt, blommig, citron, vanilj och nu kommer det igen – banan! 🙂 Smak: Som en fruktsallad, plommon, mandel och lite honung i eftersmaken.
En fruktig sötma kräver lite sälta i tillbehöret så här väljer vi en bra bit brieost och lägger på ett fröknäcke, som du antingen köper eller gör själv.
Denna smakkombination passar bra med lite modern neoprogressiv rock från engelsmannen Lee Abraham. Skivkatalogen är stor och han använder sig av olika sångare, mer eller mindre kända från genren progressiv rock. Vi lyssnar till låten Harbour Lights.
Då flyger vi hem till Sverige igen, även om förra destillatet hade svensk anknytning i viss mån.
Nu går vi mot starkare destillat så en varning är på sin plats, med hela 58,4% så kräver den försiktighet. Vi vill inte bedöva smaklökarna på en gång.
Gammelstilla Destilleri är beläget i Torsåker, mitt emellan Gävle och Hedemora. Närmaste sevärdhet är Trekanten, en för många bekant avrättningsplats. Här halshögg man, brände på bål och steglade folk som begått brott. Men detta var på 16- och 1700-tal så det är sedan länge glömt, så frukta icke! Självklart har dock destilleriet anammat detta och erbjuder ett trekantigt fat att lagra whisky i.
Gammelstilla Whisky
Destilleriet är beläget vid Gammelstilla Bruk där det även finns café och lunchrestaurang. Hit kan man åka för oanmält besök på lördagar under sommarhalvåret men det går bra att boka in sig även andra tider på året. Destilleriet är väldigt litet och därmed har man inte riktigt samma kapacitet vad gäller besök som andra större destillerier. Men man tar bara 80 kr för en rundvandring och därefter kan man köpa smakprov av whiskyn i restaurangen.
Gammelstilla grundades 2005 men det dröjde till 2014 innan första destillatet hamnade på fat. 2017 kom därför första releasen av whiskyn och sedan dess har små volymer nått Systembolaget, men i dagsläget finns ingen buteljering att köpa. Som många andra små svenska destillerier så finansierar man verksamheten genom att sälja fat eller andelar i fat.
Att resa hit gör man enklast med bil så klart, men om man vill prova lite gott och hänga kvar på platsen så kanske ställplats för husbil eller husvagn kan locka några. Eller så tar man sig vidare med taxi i trakterna där det finns många olika boenden, kanske ända in till Sandviken eller Gävle.
Den här Gammelstilla-buteljeringen är en privat sådan som Eskilstuna Whiskykultur har tagit fram. Den finns alltså inte att köpa men kan vara en trevlig introduktion till destilleriet. Vi har här en sherrylagrad cask strength som lagrats i lite drygt 5 år. Faten är Pedro Ximenez och endast 92 flaskor såg dagens ljus. Med sina 58,4% så är lite försiktighet på sin plats och den kan forstås må bra av några droppar vatten också.
Sort: EWK 15 Gammelstilla Whisky PX Beställningsnr: Finns ej på bolaget Destilleri/Buteljerare/Importör: Gammelstilla Whisky, Torsåker / Eskilstuna Whiskykultur Alkoholhalt: 58,4% Volym: 50cl Pris: ca 700 kr
Smaknoter: Doft: Lite kryddig, mycket maltig, lite marsipan, äpplen, fruktig Smak: Balanserad sherryton, lite nötig, kryddig, trä, halm och något spritig i eftersmaken
Tilltugget till denna blir enkelt – en sherrylagrad rätt så alkoholstark whisky kräver sin match men en bit guldnougat kan bli alldeles perfekt. Sötman i chokladen, nötigheten och den fruktiga kraftiga smaken från destillatet utgör en väldigt bra kombination.
Till detta lyssnar vi till svenska Weeping Willows och låten Let Go.
