Som vanligt när det gäller japansk whisky så är det en hel del hemligheter kring tillverkningen. Det märks ofta tydligt hur det är en företagshemlighet hur whiskyn tillverkas och var och av vem. Här är det inte alls lika öppet som i Skottland där man vid ett besök kan få ingående detaljer om hela processen.
Ja, vissa japanska destillerier öppnar också upp för detta vid ett besök men allt som oftast är det mesta väldigt hemligt. Därför är det också väldigt svårt att hitta någon mer ingående information om de buteljeringar som säljs på bolaget, med några undantag så klart.
Shinsei betyder himmelsk och har sitt ursprung i provinsen Yamanashi, vid foten av Mount Fuji. Den här whiskyn ska enligt tillverkarna vara ett rent nöje, en ritual rent av som är subtil och full av elegans. Så vi får helt enkelt se när vi provsmakar – kanske någon av er blir helt lyrisk av detta destillat. Lite extra roligt att det på hemsidan skrivs att det finns två officiella sätt att dricka whisky, ren eller med is. Dessutom postas en del drinkrecept där också så det borde väl innebära att det finns ett tredje sätt då? 😉
DOFT (19/25) Fatets träaromer gör sig påmind, troligen ny ek i stor utsträckning. Liten rök kommer också direkt innan den går mer åt frukt som päron och ananas. Strax därefter känner jag körsbärstoner, nötter såsom mandlar och innan det är dags för första klunken även en del citrustoner.
SMAK (17/25) Smörkola först, lite spritig som sedan går mot arrak, lakrits och en intensiv pepprighet. Kryddor finns det gott om men smaken är rätt spritig och intetsägande. Röken och fatkaraktären som fanns i doften tycker jag är svår att hitta i smaken, lite av frukten kan dock kännas men nu går den mer åt det torkade hållet.
EFTERSMAK (18/25) Citrustoner och peppriga örter kommer ordentligt i eftersmaken, ganska kort och utan några spännande inslag. Direkt efter kommer spritsmaken igen och det är den man kommer ihåg mest tyvärr.
OMDÖME (18/25) Japansk blended i all ära men den här är nog gjord för att blandas i en drink eller att ha en isbit i, en rejäl en också. Den är troligen väldigt ung och borde ha fått mogna på fat betydligt längre tid. Åtminstone om den ska drickas ren och avnjutas. Den är inte dålig men man kan önska mer med den prislappen.
TOTALBETYG: 72/100p
För att matcha sprit som passar bäst till annat så testa att framkalla mer av sötman. Det görs bra genom att laga till amerikanska pannkakor och servera dessa med lönnsirap. Här är ett recept: https://www.ica.se/recept/amerikanska-pannkakor-713437/
No-Man är duon Steven Wilson och Tim Bowness. Den sistnämnda har många artistsamarbeten i bagaget, bland annat med Brian Eno. Steven Wilson har figurerat på bloggen förut, en producent och musiker och aktiv i många band. Porcupine Tree, Blackfield, Storm Corrossion för att nämna några få. No-Man bjuder här på låten Pretty Genius från plattan All the Blue Changes.
Nu blickar vi ut över Atlanten och testar en bourbon istället. Här har vi en ”mash bill” från San Francisco i Kalifornien och vad är då en ”mash bill” undrar ni? Jo, det är helt enkelt benämningen på det recept som till grund för destillatet som kallas bourbon och det kan variera rätt kraftigt mellan olika producenter.
Företaget bakom Rickhouse heter Gold Bar Bottle Company och deras master blender Montgomery Paulsen. Han hade innan han började med destillering över 25 års erfarenhet från vinbranschen i Kalifornien. Därmed är det inte ovanligt att flertalet av deras bourbon får sin finish på vinfat.
Denna mash bill består av 80% majs och 20% korn, den trippeldestilleras i traditionella kopparpannor, samt lagras sedan på kolade nya amerikanska ekfat. Finish sker inte som hos andra där man helt enkelt låter destillatet vila en tid i ett fat. Nej, här används en helt annan metod. De tar helt enkelt trästavar från vinfat och centrifugerar destillatet med dessa och det har verkligen resulterat i en lysande vinkaraktär.
Ett mynt pryder alla flaskor och på myntet står det ”The Lady of the Fortune Coin”. Lutad mot en stenhacka, med guldtackor vid fötterna och Sierra Nevada i bakgrunden, representerar hon amerikanskt hantverk, lycka och framgång. Med tydlig antydan att guldåldern haft stor betydelse för regionen, så håller hon även upp ett knippe bestående av råg, korn och majs, de tre grundingredienserna i de flesta bourbon.
Gold Bar Bottle Company har tagit denna historia på allvar och deras serie Gold Bar Whiskey har buteljeringar som kan liknas vid guldtackor. Destilleriet ligger på Treasure Island och har en bar och en restaurang med fine-dining – ”San Francisco’s Hidden Treasure” enligt de själva. Provningar erbjuds 6 dagar i veckan och behöver inte bokas, det är bara att dyka upp.
Men nu tillbaka till det vi har i glaset denna kväll, en bourbon som inte ser ut som en guldtacka. Låt oss prova!
DOFT (20/25) Kryddig och söt i doften med inslag av vanilj och lite rök. Rostat bröd, peppar, torkad frukt, allt finns där. Efter några sniffar känns sötman ännu mer som karamell eller toffee.
SMAK (21/25) Nu exploderar smakerna och det blir lite spretigt. Det finns väldigt mycket att hitta, mest karamell till en början, sen kommer svarta vinbär, torkade frukter, dadlar och en kompott av frukter. Svartpeppar kittlar tungan.
EFTERSMAK (20/25) Rätt så lång och full av söta frukter, lite åt russin. Karamellsötman dröjer kvar, likaså vedröken. Mot slutet känns detta dock mer som en cognac än en bourbon, vinfinishen har tydligt påverkat.
OMDÖME (22/25) Jätteintressant buteljering och verkligen en bourbon som skiljer sig från andra sorter. Fyllig och söt med rejäla vinösa toner, generöst med frukt och kryddor och på det stora hela en rolig smakupplevelse. Kan inte tycka annat än bra om detta.
TOTALBETYG: 83/100p
Eftersom denna bourbon är perfekt att runda av en måltid med, så passar den också utmärkt till desserten. Men jag gör det enklare – en god kopp espresso passar utmärkt. Har ni inte möjlighet att göra espresso så brygg mörkrostat kaffe istället.
John Mayer kanske några har hört talas om – en amerikansk singer-songwriter från Boston och sedermera Atlanta. Mängder av skön laidback musik har framförts av John och han har samarbetat och spelat in med storheter som BB King, Eric Clapton och Herbie Hancock m.fl. Här hör vi låten Neon från 2001 och albumet Room for Squares.
Börjar inlägget med ett skotskt ordspråk, eller talesätt kanske? För sådana finns det många av i den skotska litteraturen. Så klart är även whiskyn vi provar idag från Skottland.
Mossburn Island Blended Malt är en vatting som man sade förr, en blandning av olika single malt från olika destillerier, i detta fall från Skottlands övärld. Serien kallas för The Signature Cask och Mossburn har släppt ytterligare en buteljering – en Speyside. Detta är dock deras Cask Bill No 1 Smoke & Spice – en ö-whisky med en del rök.
En samling av single malt från deras egen fatsamling där också en hel del enskilda fat släpps som single cask-buteljeringar, tyvärr dock ingen som går att hitta på Systembolaget. Där finns dock Speyside-buteljeringen samt en Foursquare Rum Finish, alltså en okänd 12-årig blended malt som slutlagrats på romfat.
Mossburn är beläget i Jedburgh i södra Skottland, nära gränsen till Storbritannien. Här har man ett stort lager av fat från diverse olika destillerier och sedan 2017 har man släppt olika releaser som oberoende buteljerare. Men sedan dess har Mossburn lagt sig till med egna destillerier – Torabhaig på Isle of Skye där man tillverkar rökt sprit som sedan lagras på mängder av olika fat – samt Reivers Distillery i hjärtat av Scottish Borders, ett experimentdestilleri som tar ut svängarna. Här skapas också deras egen single grain.
Här är en länk till deras rätt snygga hemsida ifall ni vill fördjupa er i detaljerna:
Mossburn är väldigt intressant och jag gissar att vi kommer att se mer från de i framtiden. Den här whiskyn kan ses som en försmak till vad som komma skall och visst är den intressant? Låt oss prova den:
DOFT (20/25) Mineraler, salt och rök – detta är hav och en ytterst bra sammanfattning av en ö-whisky. Skulle till och med kunna passera som en ung Laphroaig. När den första initiella röken lagt sig så träder sötman fram, en karamell som även den är något salt. En något fruktig ton från grönt äpple finns också där och retar näsan.
SMAK (21/25) Söt och samtidigt salt på en och samma gång. Lite unik smak helt klart. Röken finns där och den medicinala tonen, hav, umami. Mycket som framträder på tungan, en kryddig, pepprig nyans lägger lite sordin på sötman men bara för ett tag. Sen kommer karamellen tillbaka och balanserar sig väl med den nu lätt askiga rökigheten.
EFTERSMAK (22/25) Förvånansvärt lång även om rökigheten tar över lite här. Smaken går mer åt det peppriga, kryddiga hållet, nästan åt ingefärans bett. Lång och behaglig som får en att vilja ha en slurk till.
OMDÖME (22/25) Kul smakpalett som gör destillatet intressant. Gillar pepprigheten, den eldiga röken och salt karamell i bakgrunden. Salt är ordet. Kan detta vara den perfekta whiskyn till grillat kött?
TOTALBETYG: 85/100p
Till att börja med rätt så svårt att matcha detta mot något. Här kunde man valt ett säkert kort och förstärkt sältan och sötman med en kula vaniljglass och kolasås av bra kvalitet. Men jag väljer istället att köra en basturökt skinka till detta, gärna så rökt som ni kan hitta.
Iron Maiden har nog de flesta hört och den här låten har de skrivit. Men de som framför låten kallar sig för Maiden United och gör en lugnare jazzigare cover av 2 Minutes to Midnight. En cool tappning som funkar utmärkt med en minst lika cool buteljering som Mossburn. Förlåt om jag slår några inbitna Maiden-fans på fingrarna nu.
När jag var i Dublin första gången stapplade jag runt mellan pubarna, som Bambi på hal is, en nybörjare i en djungel av goda drycker. Det fanns många sorter som för mig var helt nya, jag var ganska oerfaren vad gäller whisky och det stora intresset hade ännu inte infunnit sig. Jag hade provat Jameson, Bushmills och någon mer men inte på något seriöst sätt, utan mer som en sällskapsdryck eller avec.
Men jag gillade den irländska whiskeyn, för dess gräsiga, halmiga, lätta toner, fina fruktaromer med ibland lite nötter och fudge i smakerna. Men framförallt så var whiskeyn lättdrucken och perfekt för en nybörjare. Jag tror till och med att Paddy blev en favorit just då och nu. Det hjälpte förstås att bartendern försökte sälja in drycken och berätta om dess historia. Dessutom påstod han att Paddy var den enda rätta irländska whiskeyn att använda i en Irish Coffee. Detta kan man såklart diskutera.
På en annan bar vid nästa besök i Dublin något år senare så gick jag vant fram till den kvinnliga bartendern och sa ’a Paddy please’. Förvånad blev jag när hon sa ’oh sorry, but my name is Fiona’ och sen började hon asgarva. Ett internt skämt som jag än idag inte riktigt förstår. Som svenskt stort frågetecken fick jag min dram i alla fall, med en isbit i.
Den klassiska The Temple Bar i Dublin
Vet inte vad som är grejen med is i whisky egentligen, men här brydde de sig inte om att att fråga ens, det var en självklarhet att det skulle vara is i. Idag kan jag inte ens minnas sist jag tog en isbit i en whisky. Jag säger inte att det är rätt eller fel, rätt många dricker whisky ’on the rocks’ världen över, men det hänger nog helt på vilket destillat som finns i glaset.
Paddy behöver i mitt tycke inget som lindrar spritigheten eller bedövar smaklökarna, varken is eller vatten gör whiskyn bättre i min mening. Tvärtom så är den ju redan utspädd med 60% vatten innan den hamnat på flaska. Men smaken är som bekant delad, var och en gör som man själv vill.
Vad betyder Paddy då? Jo, Paddy är egentligen ett lätt förolämpande slanguttryck för en irländare. Det är också namnet på den whiskey ni har i glaset. Jag skriver medvetet whiskey med ett ’e’ eftersom det är så det stavas på Irland. Paddy är också en rätt så billig blended men även en sådan har en spännande historia.
1779 grundades Cork Distillers Company i Cork och även om Paddy först kom till runt 140 år senare, så har den alltid tillverkats på samma plats, nämligen Midleton. Paddy O’Flaherty hette Cork Distillers säljare nummer 1 som på 1920-talet åkte runt i städerna och sålde in sin whiskey till pubar och restauranger. Hans säljtaktik var oslagbar, samtidigt som han själv beställde in en dram av företagets egen whiskey så bjöd han också alla andra runtom i baren. Det satte press på barägarna att alltid lagerhålla deras whiskey eftersom man aldrig visste när Paddy skulle dyka upp nästa gång. När mer whiskey skulle beställas så beställde man ”Paddy O’Flaherty’s whiskey” och det blev också det som senare hamnade på etiketten.
Idag heter ägarna Irish Distillers och Paddy består av destillerad grainsprit och i kopparpannor trippeldestillerad maltsprit som lagrats i 6 år. En typisk irländsk blended som fortfarande är mycket populär på irländska pubar. Den säljer bra även utanför Irland, med stor marknad i USA och är idag nummer 8 bland irländska whiskeysorter internationellt. Den har fått relativt höga betyg överlag och hamnar med ett snitt någonstans ovanför 70 på 100-skalan.
Även om det i mitt tycke finns många intressanta irländare så har Paddy alltid en plats i mitt barskåp. Tycker den funkar utmärkt att bjuda nybörjare på men även nyfikna whiskyälskare som inte råkat testa den förut. Här kommer information och smaknoter:
DOFT (20/25) Doften är inte så intensiv, inte heller spritig. Whiskeyn är ung men känns ändå balanserad i doften. Det finns lite blommiga toner, inte parfymerat utan mer behagligt, som att lukta på rosor på lite håll. Här finns också en hel del av maltens olika aromer, med nötter, halm, frukostmüsli och direkt efter ett rejält fruktfat. Låter nästan poetiskt men jag gillar doften starkt.
SMAK (20/25) Den klassiska irländska maltigheten finns här, den är svår att beskriva men den hittas i Bushmills och Jameson också. Kanhända har det med trippeldestilleringen att göra eller så är det geografin, lagringen på den gröna ön och allt annat runtomkring som sätter sin prägel. Jag vet inte riktigt men tycker att det blir en trevlig mix av irländsk maltighet, kryddor, honung och vanilj. Med kryddor kanske mer åt örter till än åt peppar till. En mild, maltig upplevelse som passar de flesta.
EFTERSMAK (18/25) Vad ska man säga, whiskeyn är ung och innehåller till stor del kontinuerligt destillerad sädessprit från kolonnpanna. Den i sig brukar inte tillföra så mycket och bygger oftast inte upp någon längre smakupplevelse. Dock är den 6-åriga malten från kopparpannorna ett lyft som gör att whiskeyn inte dör ut alltför snabbt. I eftersmaken hinner jag känna citronskal, första citrusen jag känner. Lite bitterhet, typ mörk choklad infinner sig också och förstärks med ytterligare en sniff i glaset.
OMDÖME (20/25) För mig är detta en bra irländsk blended som har en spännande historia och som provas bäst på en bar i Dublin (eller någon annanstans på Irland). Miljön har en viss inverkan helt klart men det går alldeles utmärkt att ta den ren i ett tulpanglas på altanen där hemma. Mixen av smaker är angenäm och för mig är detta en riktigt bra vardagswhiskey.
TOTALBETYG: 78/100p
Dags för dagens smaktillbehör. Ja, vi kör rätt enkelt; en irländsk whiskey med maltiga toner, fruktig, lite blommig som sedan går mot citrus och lite choklad passar utmärkt till en bit lakrits som dragerats med vit choklad med violsmak. Ni hittar den i vissa butiker men enklast köper ni en påse här:
Så till nästa standardinslag i denna kalender – musik att njuta till när ni dricker Paddy och äter lakrits. Vi kompletterar med en stark låt med en av världens bästa, nämligen Roger Hodgson, kanske mest känd för att ha grundat Supertramp men också för att ha spelat med Elton John, Ringo Starr och även skrivit musik till Yes. Vi lyssnar till Death and a Zoo, ett 7,5 minuter långt mästerverk från plattan Open the Door från 2000.
Av någon outgrundlig anledning som inte jag vet något om, så heter denna utgåva av Mackmyra Reserve – KAJ’s Whisky. Denna har jag fått av Christoffer som kanske vet mer om namnvalet?
Receptet är i alla fall rökigt med fatlagring på 30 liters bourbonfat, lagrat på Fjäderholmarna. Fatet fylldes 2013-06-17 och buteljerades 2019-11-04 och har därmed nått en bit över 6 år. Med sina 49,5% alkoholhalt så är det en riktigt trevlig buteljering.
Mackmyra har det sagts mycket om på senare tid, inte minst sedan man ansökte om konkurs den 19:e augusti. I skrivande stund har nygammal ägare trätt in och tagit över bolaget, med målet att se till att alla som äger ett fat ska få möjlighet att buteljera det, enligt tidigare avtal.
Mackmyra grundades 1999 och historien har ni säkert hört – ett gäng grabbar på skidsemester i Sälen undrade varför det inte finns någon svensk whisky och resten är historia. Till en början tillverkades whiskyn vid Mackmyra Bruk som också gav den dess namn. Nu finns destilleri och huvudkontor i Mackmyra Whiskyby utanför Gävle och förutom whisky tillverkas också gin. Faten lagras på olika platser, Bodås Gruvlager, Fjäderholmarnas Skärgårdslager, Häckeberga Slottslager och Smögen Västkustlager.
Många av er har säkert provat en hel del Mackmyra genom åren, det har släppts mängder av olika buteljeringar av varierande kvalitet. Flertalet serier har sett dagens ljus och den första var förstås Preludium-serien. Jag köpte ett par Preludium:01 när de kom och de står fortfarande oöppnade här hemma. Jag vet att whiskyn inte smakar speciellt bra, den är alldeles för ung, omogen och spritig, men värdet har ökat och kommer säkert göra det ännu mer. Sveriges första single malt är det ju ändå.
Men nu har vi en helt annan buteljering framför oss. Det är alltid kul att testa buteljeringar från privatfat, oavsett om det är Mackmyra, High Coast, Smögen eller något annat destilleri. Men nu är det Mackmyra som är i fokus och väl förtjänt, för många trevliga buteljeringar har sett dagens ljus härifrån.
DOFT (22/25) Först kommer röken, rätt intensiv och därefter kan man nästa känna brasan. Mer vedeld än torvrök i denna och den passar säkert utmärkt runt en lägereld. Vaniljsötma, fudge, ljus choklad och sedan lite citrus gör doften riktigt angenäm.
SMAK (23/25) Alkoholhalten är grymt bra i denna och med det menar jag att den inte tar över eller förstör på något sätt. Lite vatten kan man tillsätta om man vill men jag tycker det förstör en del. Rökigheten curlar tungan och lite peppriga och örtiga toner framträder. Vanilj finns där, liksom söta bär, citrus, lime, kanske rentav lite åt gin-hållet.
EFTERSMAK (23/25) Här är styrkan med denna buteljering, en lång, härlig eftersmak där röken inte tar överhand. Vanilj finns där fortfarande och sötman och röken samsas väldigt väl under lång tid.
OMDÖME (23/25) Kan vara en av mina favoriter i årets kalender. Detta är riktigt bra och så kul att få prova ett privatfat som är så lyckat. Hade Mackmyra sålt sådana här buteljeringar så kanske de inte hade gått i konkurs. Väl balanserat med många härliga smakintryck som definitivt gör den minnesvärd.
TOTALBETYG: 91/100p
Jag brukar nästan alltid ta fram en bit hårdost till rökig whisky, en vällagrad bit parmesan eller västerbotten. Men det är ju lite tråkigt kanske så varför inte testa ostbågar med Västerbottenost. Inte en näve då, om du kan låta bli förstås, för de är vansinnigt goda. Finns inte överallt men du kan se hur den ser ut här:
Så var det dags för musik och svensk whisky behöver matchas med svensk musik. Och vad passar inte bättre än lokalproducerad punk – min dotters band Bläze gör en övertygande punklåt vid namn Utrymningsplan. Inspelad på Sensus Studio i Katrineholm 2024.
Dags för premiär av kalendern och som sig bör startar vi med en ny whisky som ni kan köpa på Systembolaget först imorgon. Loch Lomond gör som de brukar och levererar en god spännande single malt, denna gång det rökiga receptet som fått en slutlagring på Rioja-fat.
Loch Lomond har ni tidigare stiftat bekantskap med, de brukar ha en given plats i min kalender. Ni medlemmar i Smoking Barrels har nog provat de flesta vanligare buteljeringarna i klubbens olika provningar. Stellan Kramer heter leverantören bakom de kanske mest prisvärda whiskysorterna på marknaden. Det är nämligen svårt att hitta en Loch Lomond som inte passar de flestas plånböcker. Kanske därför kapten Haddock i Tintin håller Loch Lomond som sin favoritwhisky.
Men budgetwhisky kan vi inte kalla det, det är den för bra för. Här har vi riktigt bra whisky till en riktigt bra peng, dessutom med mängder av olika buteljeringar som hela tiden dyker upp i nya varianter och tappningar. Intressant för oss whiskynördar helt enkelt.
Eftersom de flesta av er är rätt så bekanta med Loch Lomond Distillery så kommer jag inte att skriva så mycket om de utan jag hänvisar istället till deras fantastiska hemsida. Den hittar ni på följande länk:
Här hittar ni även produktbladet till denna premiärwhisky:
Vi koncentrerar oss istället på att provsmaka whiskyn tillsammans. Ni som varit med ett tag har kanske provat Loch Lomond Heavily Peated och en del av er även 151st Open Edition, golfwhiskyn, som var lagrad på Rioja-fat. I denna nya tappning möts dessa två smakprofiler och blir till en rökig whisky lagrad på Rioja-fat. Inte alltid som vinfatet övertygar, så vi får helt enkelt se vad ni tycker?
DOFT (21/25) En första sniff ger mig däckverkstaden där jag nyss var och bytte till vinterdäck. Efter lite gummi och olja kommer sedan torvröken smygande men bakom den finns fruktiga toner från äpplen och päron, lite skogsbär och lite vaniljsötma. Vinfatets syra bryter igenom något och ger en behaglig balans.
SMAK (22/25) Fruktig smak med citrus främst och sedan kommer en nötig ton, som trillingnöten i Aladdinasken ungefär. Röken lägger sig i gommen och en nätt spritig ton bedövar tungan något innan tjäran från fatet gör sig påmind igen. Här kommer även mogen frukt fram, tänk plommon och persika. Något blommig i smaken är den också, eller ”floral” som man gärna säger ibland.
EFTERSMAK (20/25) Dröjer kvar rätt så länge och röken försvinner snabbare än väntat. Kvar finns en söt fruktighet med toner av fudge, knäck, kola, ja julgodis. Och nej, har inte börjat med julgodiset än. Men choklad, frukt och nötter ger helt klart sådana vibbar.
OMDÖME (22/25) Jag har svårt att ogilla whisky från Loch Lomond och den här kombinerar en fin rökighet (inte lika häftig som i Heavily Peated) med vinfatets alla subtila aromer. Bra balanserat utan att något egentligen tar över och ytterligare en riktigt bra whisky.
TOTALBETYG: 85/100p
Nu har jag ju redan varit inne på det – trillingnöten i Aladdin-asken som faktiskt försvann ur densamma för 10 år sedan. Så vad hittar vi då istället en dag som denna – jo, om ni inte är nötallergiker så varför inte göra egna trillingnötter. Orkar ni inte så funkar ju även Schweizernöt eller en mörk choklad om ni nu vill undvika nötter. Här är i alla fall ett recept:
Vi går ut starkt med Glasgow-bandet Beggars Opera och deras version av Donna Summers MacArthur Park. En discodänga som i deras tappning blev en progressiv rockplåga på över 8 minuter. Bandet grundades 1969 och hade sin storhetstid under 70-talet där flera rosade album såg dagens ljus på klassiska Vertigo.
För att spela en preview på låten tryck på Play-knappen i nedre högra hörnet. Har du Spotify och vill lyssna på hela låten trycker du på albumomslaget så öppnar sig Spotify i nytt fönster.
Här kan du ge ditt betyg på denna smakupplevelse, anonymt om du vill:
Vill du hellre kommentera eller ställa frågor så kan du också göra det i fältet nedan. Du registrerar dig med mailadress och skriver sedan din kommentar. Första gången du skriver behöver jag godkänna det du skriver men sedan är det bara att skriva på. Allt du skriver i kommentarsfältet är publikt och kan därmed läsas av alla.
… väntar aldrig för länge. Eller rättare sagt, väntar till kl 19 den 1/12 då du ser den första sorten i kalendern presenteras här på bloggen. Den kommer även presenteras live av mig via Google Meet. En länk till det mötet mailas ut till er alla någon dag innan. Då har ni möjlighet att prova whiskyn tillsammans med mig och även diskutera kring den ni som vill. Kamera/mikrofon är förstås frivilligt, vill ni bara kika in så är ni förstås välkomna också.
I dagarna så kommer alla att ha fått sina kalendrar och här kommer lite mer information.
Någon lista på alla ingående sorter finns inte utan varje dag presenteras dagens ”lucka” på denna blogg. Vanligen postas inlägget automatiskt vid midnatt utom de dagar jag presenterar live, då den presenteras direkt vid det mötet. Har man inte möjlighet att delta på livepresentationen så går det att läsa på bloggen istället.
Live-presentationer kommer att ske via Google Meet kl 19 vissa dagar och länk till varje tillfälle skickas ut någon dag innan på mail. Första live är den 1/12 då det är Sverigepremiär för en whisky som ni kan köpa på Systembolaget först dagen efter, eftersom 1/12 är en söndag. Ni som har kalendern kommer alltså att få prova en whisky innan någon annan ens får möjlighet.
Jag kommer försöka att köra live-presentationer, cirka en halvtimme varje gång och så ofta jag hinner under december, från den 1:a till den 24:e december.
Nytt för i år är två AI-genererade ikoner som kommer se ut så här:
Ikonen för musik som passar till det ni kommer att prova. Det här är musik som jag valt ut och som inte bara passar till tillfället utan också är rätt juste att lyssna på i vanliga fall också. I år kanske det finns lite hårdare toner än tidigare men alla låtval har ett syfte och jag hoppas att ni kommer att uppskatta de?
Visst är ikonerna snygga? Grafik som jag inte kan ta åt mig äran för, där AI har skapat något som jag önskat i text. Det är ju skaplig mängd whisky i glasen också, måste vara en smart AI. 😉
Det här är så klart smaktillbehöret. Efter varje whisky så försöker jag matcha den mot något ätbart och ni som varit med tidigare vet att det ibland kan vara rätt udda kombinationer. I år kanske det inte blir så, eller ni får helt enkelt döma själva. För er som vill få den totala smakupplevelsen – här kommer listan på det som behöver införskaffas och eventuellt tillagas:
#1 – Trillingnöt – fanns förr i Aladdinasken men inte längre. Baka egen här: https://www.ica.se/recept/trillingnot-726383/ eller köp Schweizernöt eller vanlig mörk choklad om du inte tål nötter.
#4 – Basturökt skinka – här går det bra med egentligen vilken rökt skinka som helst. Men ju mer rökt desto bättre.
#5 – En kopp espresso – dricker man inte kaffe så går det bort och ersätts med en bit mörk choklad. Gillar man kaffe så försök få till en riktig espresso där hemma. Själv har jag espressobryggare men det går även att köra i vanlig kaffebryggare. Kolla i din butik!
#7 – OLW Nötmix Bär – min favorit då jag är allergisk mot de flesta nötter. Dock inte jordnötter som är en baljväxt och cashewnötter som verkar fungera bra. Med bären därtill så finns en sötma som möter sältan och det blir fantastiskt gott.
#8 – Lindt Excellence 70% kakao – en mörk choklad av den absolut bästa sorten. Finns i alla välsorterade matbutiker.
#9 – Sunshine Delights Mango Soft & Chewy – en semitorkad mango som nästan blir som tuggummi, seg och godisaktig, söt och god. Hittar du den inte så funkar torkad mango också.
#11 – Sörmlands Ädel från Jürss Mejeri – en av världens bästa mögelostar kommer ifrån Hälleforsnäs. Lokalt och jag har varit på osteriet många gånger och alltid köpt en bit av denna. Fantastisk! Köp din bit här: https://webshop.jurssmejeri.se/bestall-ost/sormlands-adel
#13 – Äppelpaj med vaniljsås – Nu får ni baka lite, kanske med den extremt stora mängd äpplen som denna säsong har givit oss. Vaniljsås kan man koka egen men den köpta varianten på tetra är jäkligt god den också. Vill du baka egen paj kan jag rekommendera detta recept: https://www.ica.se/recept/varldens-godaste-appelsmulpaj-714125/
#15 – Parmaskinka – ett udda tilltugg till whisky kanske men nu funkar det utmärkt. Köp gärna en parmaskinka direkt från din charkdisk om du har möjlighet, då blir det ännu bättre än den vakuumpackade varianten.
#16 – Lättsaltade potatischips – vilka som helst, bara de är lövtunna. Enkelt och gott!
#17 – Kanelbulle – baka din egen enligt ditt favoritrecept eller köp färdigbakat. Här är det sötman och kanelen vi vill åt.
#18 – Vällagrad parmesan – minst 12 månaders lagring, gärna längre. Ju kornigare desto bättre match.
Visst är det kul och spännande att veta att snart är det dags för julkalendern igen – massor av god och härlig dryck blandat med goda smaktillbehör och fin musik därtill.
Vad gäller musiken så har jag tagit ut svängarna lite i år, det blir en hel del progressiv rock, allt ifrån den mer ambienta typen till det riktigt hårda. En hel del udda inslag också, kanske till och med rap i cool form, man vet aldrig. Kan ju bli lite jazz också och kanske lite folkmusik. Har du hört att det finns en genre som heter pop? Ja okej, då slänger vi in sånt också. Lovar en salig blandning i alla fall. Och i mitt tycke är det bara bra grejer!
Här är ett exempel på vad som kan tänkas dyka upp i en kalender nära dig:
Å vad roligt tycker många och det tycker jag också. Planeringen startade egentligen redan förra december då synpunkter på förra årets kalender kom in. Tyvärr var min tid lite begränsad förra året på grund av många olika skäl men jag hoppas att alla fick det bemötande de förväntade sig, även om jag inte hann svara på alla kommentarer.
DET BLIR LIVE OCKSÅ!
I år kommer jag lägga mer tid på att bemöta er och på att köra live så ofta jag kan och hinner. Även om vi oftast bara är 7-8 stycken som kopplar upp sig, typ 10% av de som har kalendern, så är det ändå väldigt trevligt att ses och prova tillsammans. Jag har som ni förstår provat destillatet tidigare för att kunna skriva en rättvis bedömning i mitt inlägg men provar gärna whiskyn igen tillsammans med andra. Det är så mycket som spelar in i bedömningen av ett destillat och era åsikter är väldigt viktiga.
FAKTA ÄR KUL MEN…
Jag kommer i år att banta lite på information på vissa av whiskysorterna och skriva mer om det som jag har personlig anknytning till. Vill ni ha fakta om destilleri och whiskyn i sig så finns oftast bättre detaljer att hitta på tillverkarnas hemsidor och jag länkar till dem i inläggen. För mig är det viktigare att kanske hitta en rolig film om whiskyn på Youtube eller det perfekta smaktillbehöret eller kanske en fin låt som passar utmärkt att lyssna på när man provar. En total smakupplevelse med andra ord!
SMAKUPPLEVELSER
Som tidigare år så kommer en lista på tilltänkta smaktillbehör att skickas ut innan kalendern drar igång, så ni hinner införskaffa eventuella råvaror. Tidigare år har jag presenterat allt ifrån en oliv till en fullständigt tillagad rätt, så det kräver sin planering och då är det bra att få ingredienslistan i god tid. Observera att detta moment är helt frivilligt och en del har tidigare anpassat tilltuggen till sina preferenser och möjligheter. Det är förstås helt okej, jag tycker att allt som ni känner passar till destillatet funkar utmärkt. Inga krav helt enkelt.
BETYGSÄTT OCH VINN PRIS
I år vill jag också att alla ska betygsätta och tycka till om dagens whisky. En del kanske inte har möjlighet att prova varje dag så därmed kommer ni kunna göra det i efterhand ända fram till sista januari. Det kommer finnas ett google-formulär att fylla i kring varje destillat. Den som är mest aktiv och ger mig mest och bäst feedback kring dryckerna kommer vinna ett pris och det är helt enkelt nästa års kalender. Är det så att jag av någon anledning tröttnar och inte kör en kalender nästa år så kommer priset vara en flaska whisky till ett värde av 1500 kr.
RELEASEPARTY
Som tidigare år så kommer vi även i år att ha release av en ny whisky den 1/12. Den kommer vi alltså att prova tillsammans samma dag som den släpps på Systembolaget. Fast egentligen blir det dagen innan eftersom 1/12 är en söndag. Det blir ytterligare en premiär att presentera även om den släpps några dagar innan december, vilken får ni helt enkelt se.
OCH SÅ VAR DET BLOGGEN OCKSÅ…
Nu ska jag jobba vidare med kalendern och återkommer när den börjar blir färdig. Under tiden kan ni kika in på min blogg och titta igenom äldre inlägg för att få en känsla för vad som kan dyka upp i kalendern. På bloggen kan ni även hitta bra tips på musik och andra smaker.
Ha det bra så länge!
Är det något ni undrar över så maila mig på johan.smaker@gmail.com
