2005 var startskottet för mitt whiskyintresse på allvar. Visst hade jag provat en hel del whisky innan och hade byggt upp ett fint sortiment i whiskyskåpet där hemma. Men nu blev det allvar, när jag med kompisarna bestämde att vi skulle åka till Skottland på en Whisky Trail! Tillsammans drog vi ihop ett gäng glada amatörer för en provning i enkel regi, vi provade 6 olika sorters whisky och 8 stycken julöl efter det. Detta var i december 2005 och det blev starten för whiskyklubben Sällskapet Smoking Barrels i Katrineholm.
Syftet var kanske inte att dra igång en klubb på en gång men nu föll det sig så. Vi ville lära oss mer helt enkelt och två provningar senare så åkte vi till Skottland, till Glasgow och sedan vidare ut till Islay. Vi hade planerat hela resan noggrant och hade en svensk guide som tog emot oss på ön, Anders Jonasson (som sedermera var en av dem som grundade Box Whisky, eller High Coast som de heter idag). Anders kände de flesta på ön och körde runt oss i sin folkabuss. Vi hade 4 hela dagar med besök på då samtliga 8 destillerier, besök på en ostronodling, bröt torv på en mosse, besökte Isle of Jura och Kildalton Cross. De flesta destillerier innebar också provsmakning i lagerhusen, vilket var en härlig upplevelse för oss nybörjare.
Rubriken på detta inlägg är faktiskt ett citat från vårt besök på Bowmore, där vi klockan 10 på morgonen fick ett rejält glas med råsprit upphällt av destillerichefen. Vi tänkte kanske mer på att spara på smaklökarna till godbitarna därefter men han ville gå vidare och sprit får inte hällas ut så när han sa ’drink up lads, I thought you were Swedish’ så var det bara att lyda. Blev en skön dag kan man säga! 🙂
Men vad har det med dagens buteljering att göra, undrar ni? Jo, det är så att Macleod’s Islay är en single malt från okänt destilleri på Islay och med det också en vettig sammanfattning av vår resa. Det var för många år sedan men buteljeringen består och kommer ut i nya utgåvor varje år. Om receptet förändrats och vilka destillerier som buteljerats i tidigare utgåvor är oklart, det är som vanligt lite hemlighetsfullt när det gäller oberoende buteljeringar. Inte alla destillerier stoltserar med sitt namn och de oberoende buteljerare som köper upp fat får oftast i kontraktet ange att de inte ska berätta om var whiskyn kommer ifrån.
Ian Macleod heter företaget och alla i detta familjeföretag heter Russell i efternamn, sedan 1933 till och med, när det grundades. Så varför väljer man namnet Ian Macleod? Är det någon som vet vilken Ian som ligger bakom så upplys gärna min okunniga hjärna? För mig är det fortfarande lite av ett mysterium men Ian Macleod Distillers heter företaget i alla fall och Macleods heter whiskyn vi provar idag.
Nu smakar vi på denna tycker jag och här kommer information och mina smaknoter.
DOFT (21/25)
Rökigt, torv och jod kan man förvänta sig och det är också mycket tydligt i denna. En sötma finns också, lite åt honungshållet. Efter en stund framträder mer vedbrasa.
SMAK (22/25)
Sötsalt i smaken, rökigheten är tydlig och den är också rätt envis. Lakritstoner och tjära möter en liten fruktighet – det finns spår av söta frukter och även lite russin. Kan vi ana att det finns lite sherrylagrad whisky i denna?
EFTERSMAK (20/25)
Medellång, rökigheten dröjer kvar på tungan och i gommen. Fruktigheten och sötman avtar snabbt och ersätts med en lite mer medicinal ton, utan att bli otrevlig dock.
OMDÖME (21/25)
Föregångaren var 8 år enligt etiketten och denna buteljering är istället en NAS (No Age Statement). Men jag gissar ändå att åldern är bra nära sin föregångare, kanske mellan 6-8 år. Den är rätt mogen i sin smak och bjuder på en trevlig balans mellan sötma och sälta. Prisvärd!
TOTALBETYG: 84/100p
Jag har bjudit på detta många gånger tidigare men jag hävdar fortfarande att kombinationen av rökig whisky och en vällagrad hårdost är fantastisk. Det är för mig en återkommande favorit. En bit Parmesan, gärna med längre lagringstid får både ost och whisky att smaka så mycket mer.
Nu kör vi en skön rocklåt med The Struts. Det brittiska bandet grundades i Derby 2012, har spelat på mängder av stora festivaler, haft samarbeten med Robbie Williams och Def Leppard med flera. Dessutom har man varit förband åt Guns’n’Roses, Foo Fighters och Rolling Stones. Här bjuds vi på låten Heaven’s Got Nothing on You.
Tyck till om smakupplevelsen här:
Denna har jag inhandlat ett antal genom åren. Förr fanns Highland och Speyside också. Prisvärt och trevligt med parmesan.
Ja, Macleods hade en del roliga buteljeringar förr, synd att de inte finns kvar också.