Så blickar vi mot annat land, nämligen Indien. Ett land som producerat whisky sedan 1820-talet, vilket kanske beror på att Storbritannien styrt och ställt en del historiskt. Däremot är landet som sådan en utmärkt geografisk plats för lagring av whisky, eller rättare sagt snabb mognadstakt på grund av det varma klimatet.
Många av de indiska whiskysorterna är fullt mogna och fulla av smaker fast de kanske vilat på fat hälften så länge som skotska motsvarigheter. Inte för inte som exempelvis Amrut är en storsäljare inte bara i Sverige utan i hela världen.
Jag ledde en gång en studiecirkel i whiskykunskap och då visade jag två filmer – den första en fullständigt automatiserad produktionlinje där Bruichladdich buteljerade sin whisky och maskiner klistrade etiketter i en rasande fart. Som kontrast till det visade jag en film från Amrut där visserligen en maskin hällde upp whiskyn i rätt mängd i flaskan, men en person höll i flaskan, en annan kontrollerade att innehållet stämde i nivå, en annan tryckte i korken och nästa person i ledet klistrade etiketten. Även packningen i lådor var helt manuell. Det säger en del om hantverket bakom indisk whisky!
Förutom Amrut och (Paul) John Distilleries så finns några mindre kända destillerier, exempelvis Rampur Distillery, Imperial Distilleries, Khoday, McDowells Distillery, Mohan Meakin samt Piccadilly Distillery. Det är just det sistnämnda som ligger bakom det ni har i glaset idag. Även om ni aldrig har hört talas om de tidigare så grundades de faktiskt redan 1967 men började destillera först 1994. Litet destilleri tänker ni, men med 4 miljoner liters kapacitet av enbart maltsprit per år så är detta Indiens största maltwhiskydestilleri.
Kamet Single Malt, som ni provar nu, är ett verk av Surrinder Kumar, som tidigare jobbat som Master Blender på Amrut i många år. Den släpptes 2020 på marknaden och har fått några efterföljare med olika namn. En helt klart intressant whisky,
Mer information om destilleriet hittar ni bäst på deras hemsida – riktigt snygg är den också:
Men nu är det väl ändå dags att prova det ni har i glaset.
DOFT (22/25)
Frukt, frukt och frukt och så lite sprit. Lite mer utvecklat så finns här en riktig kompott av olika frukter, det är körsbär blandat med tropiska frukter som ananas, persika och sherryfatets russinarom. Mer tropiskt blir det med toner av kokos och sen salta jordnötter.
SMAK (22/25)
Det är inte kolsyrat men ändå känns det som en champagne i första sippen, det är torrt, lite beskt men sedan kommer frukten även i smaken, hallon, körsbär, citrus men även mer kokos. Sötman växer och ger honung och vanilj.
EFTERSMAK (23/25)
Intensiv och medellång i avslutet med honung, körsbär, björnbär och citrus. Vitpeppar kommer sedan och leker runt på tungan. Det här är en eftersmak i min smak, gillar det skarpt.
OMDÖME (22/25)
Spretig i aromerna men en riktigt bra maltwhisky som lätt kan tävla mot Amrut med flera. Blir direkt intresserad av övriga malter från Piccadilly, ett bra upplägg för en indisk batalj.
TOTALBETYG: 89/100p
Vi förstärker frukterna ytterligare med en sötsyrlig Mango – nämligen Mango Soft & Chewy från Sunshine Delights, som finns i välsorterade livsmedelsbutiker. Här är det mango som semitorkats och blir så där härligt segt, som tuggummi nästan. Vanlig torkad mango funkar förstås också utmärkt.
Nu är det dags för en artist som är väl etablerad i musikvärlden, som sedan 1970 spelat aktivt med en ansenlig mängd olika artister. Vi talar om Elvis Costello som frontar sitt eget band The Attractions. Jag har valt ut en låt från Goodbye Cruel World som kom 1984, alltså för 40 år sedan. Tiden går men bra musik består – här är låten Peace in Our Time.
Betygsätt smakupplevelsen här:
Helt ok. Lite för söt för mig. Lite rök hade suttit fint.
Ja, röken saknas ju helt här. Inte som i Amrut Peated direkt. Men helt ok som sagt och kul att ha med i en eventuell indisk provning.