När jag var i Dublin första gången stapplade jag runt mellan pubarna, som Bambi på hal is, en nybörjare i en djungel av goda drycker. Det fanns många sorter som för mig var helt nya, jag var ganska oerfaren vad gäller whisky och det stora intresset hade ännu inte infunnit sig. Jag hade provat Jameson, Bushmills och någon mer men inte på något seriöst sätt, utan mer som en sällskapsdryck eller avec.
Men jag gillade den irländska whiskeyn, för dess gräsiga, halmiga, lätta toner, fina fruktaromer med ibland lite nötter och fudge i smakerna. Men framförallt så var whiskeyn lättdrucken och perfekt för en nybörjare. Jag tror till och med att Paddy blev en favorit just då och nu. Det hjälpte förstås att bartendern försökte sälja in drycken och berätta om dess historia. Dessutom påstod han att Paddy var den enda rätta irländska whiskeyn att använda i en Irish Coffee. Detta kan man såklart diskutera.
På en annan bar vid nästa besök i Dublin något år senare så gick jag vant fram till den kvinnliga bartendern och sa ’a Paddy please’. Förvånad blev jag när hon sa ’oh sorry, but my name is Fiona’ och sen började hon asgarva. Ett internt skämt som jag än idag inte riktigt förstår. Som svenskt stort frågetecken fick jag min dram i alla fall, med en isbit i.
Vet inte vad som är grejen med is i whisky egentligen, men här brydde de sig inte om att att fråga ens, det var en självklarhet att det skulle vara is i. Idag kan jag inte ens minnas sist jag tog en isbit i en whisky. Jag säger inte att det är rätt eller fel, rätt många dricker whisky ’on the rocks’ världen över, men det hänger nog helt på vilket destillat som finns i glaset.
Paddy behöver i mitt tycke inget som lindrar spritigheten eller bedövar smaklökarna, varken is eller vatten gör whiskyn bättre i min mening. Tvärtom så är den ju redan utspädd med 60% vatten innan den hamnat på flaska. Men smaken är som bekant delad, var och en gör som man själv vill.
Vad betyder Paddy då? Jo, Paddy är egentligen ett lätt förolämpande slanguttryck för en irländare. Det är också namnet på den whiskey ni har i glaset. Jag skriver medvetet whiskey med ett ’e’ eftersom det är så det stavas på Irland. Paddy är också en rätt så billig blended men även en sådan har en spännande historia.
1779 grundades Cork Distillers Company i Cork och även om Paddy först kom till runt 140 år senare, så har den alltid tillverkats på samma plats, nämligen Midleton. Paddy O’Flaherty hette Cork Distillers säljare nummer 1 som på 1920-talet åkte runt i städerna och sålde in sin whiskey till pubar och restauranger. Hans säljtaktik var oslagbar, samtidigt som han själv beställde in en dram av företagets egen whiskey så bjöd han också alla andra runtom i baren. Det satte press på barägarna att alltid lagerhålla deras whiskey eftersom man aldrig visste när Paddy skulle dyka upp nästa gång. När mer whiskey skulle beställas så beställde man ”Paddy O’Flaherty’s whiskey” och det blev också det som senare hamnade på etiketten.
Idag heter ägarna Irish Distillers och Paddy består av destillerad grainsprit och i kopparpannor trippeldestillerad maltsprit som lagrats i 6 år. En typisk irländsk blended som fortfarande är mycket populär på irländska pubar. Den säljer bra även utanför Irland, med stor marknad i USA och är idag nummer 8 bland irländska whiskeysorter internationellt. Den har fått relativt höga betyg överlag och hamnar med ett snitt någonstans ovanför 70 på 100-skalan.
Även om det i mitt tycke finns många intressanta irländare så har Paddy alltid en plats i mitt barskåp. Tycker den funkar utmärkt att bjuda nybörjare på men även nyfikna whiskyälskare som inte råkat testa den förut. Här kommer information och smaknoter:
DOFT (20/25)
Doften är inte så intensiv, inte heller spritig. Whiskeyn är ung men känns ändå balanserad i doften. Det finns lite blommiga toner, inte parfymerat utan mer behagligt, som att lukta på rosor på lite håll. Här finns också en hel del av maltens olika aromer, med nötter, halm, frukostmüsli och direkt efter ett rejält fruktfat. Låter nästan poetiskt men jag gillar doften starkt.
SMAK (20/25)
Den klassiska irländska maltigheten finns här, den är svår att beskriva men den hittas i Bushmills och Jameson också. Kanhända har det med trippeldestilleringen att göra eller så är det geografin, lagringen på den gröna ön och allt annat runtomkring som sätter sin prägel. Jag vet inte riktigt men tycker att det blir en trevlig mix av irländsk maltighet, kryddor, honung och vanilj. Med kryddor kanske mer åt örter till än åt peppar till. En mild, maltig upplevelse som passar de flesta.
EFTERSMAK (18/25)
Vad ska man säga, whiskeyn är ung och innehåller till stor del kontinuerligt destillerad sädessprit från kolonnpanna. Den i sig brukar inte tillföra så mycket och bygger oftast inte upp någon längre smakupplevelse. Dock är den 6-åriga malten från kopparpannorna ett lyft som gör att whiskeyn inte dör ut alltför snabbt. I eftersmaken hinner jag känna citronskal, första citrusen jag känner. Lite bitterhet, typ mörk choklad infinner sig också och förstärks med ytterligare en sniff i glaset.
OMDÖME (20/25)
För mig är detta en bra irländsk blended som har en spännande historia och som provas bäst på en bar i Dublin (eller någon annanstans på Irland). Miljön har en viss inverkan helt klart men det går alldeles utmärkt att ta den ren i ett tulpanglas på altanen där hemma. Mixen av smaker är angenäm och för mig är detta en riktigt bra vardagswhiskey.
TOTALBETYG: 78/100p
Dags för dagens smaktillbehör. Ja, vi kör rätt enkelt; en irländsk whiskey med maltiga toner, fruktig, lite blommig som sedan går mot citrus och lite choklad passar utmärkt till en bit lakrits som dragerats med vit choklad med violsmak. Ni hittar den i vissa butiker men enklast köper ni en påse här:
https://www.delitea.se/narr-chocolate-viol-lakrits-120g
Så till nästa standardinslag i denna kalender – musik att njuta till när ni dricker Paddy och äter lakrits. Vi kompletterar med en stark låt med en av världens bästa, nämligen Roger Hodgson, kanske mest känd för att ha grundat Supertramp men också för att ha spelat med Elton John, Ringo Starr och även skrivit musik till Yes. Vi lyssnar till Death and a Zoo, ett 7,5 minuter långt mästerverk från plattan Open the Door från 2000.
Här kan du betygsätta smakupplevelsen: