Bunnahabhain Distillery har heller ingen mörk historia med illegal bränning och smuggling av whisky. Nej, Bunnahabhain trivdes bättre där, under sin korkek och ville inte stångas som de andra tjurarna. Skämt åsido, det byggdes 1881 under den viktorianska perioden och den som designade destilleriet designade även ett antal fängelser i Storbritannien. Åtminstone lät det så på lokalbefolkningen.

1879 ville Islay Distillery Company grunda ett nytt destilleri med utsikt över Islaysundet och Jura. Några herrar i whiskybranschen köpte marken och började sedan bygga destilleriet. Närmaste granne var Caol Ila en dryg halvmil norrut och Port Askaig, där man kunde ta sig över till Jura med båt. Idag är Port Askaig färjeläger för de som vill ta sig från Islay till Jura eller fastlandet.

Eftersom destilleriet låg så långt från bebyggelse så byggdes en hel by upp med bostadshus och skola för de som skulle jobba och bo där med sina familjer. Byn låg skyddad från väder och vind, hade sin egen vattenkälla i närheten och transport med båt till fastlandet var inget problem. Trots att det kändes som att de byggde något nytt långt ifrån civilisationen, så var just denna plats ett centrum för vikingarna och handeln mellan alla skotska öar.

1883 startade man upp destilleriet på allvar och det blev succé, man tjänade 10 tusen pund första året, vilket var ofantliga pengar med dagens mått. Man kunde sälja allt direkt från pannan, inget lagrades på fat just då, eftersom whisky inte behövde lagras i 3 år förrän 1916. Det roliga var att whiskyn härifrån var kraftigt rökt och så var det fram till 1960 cirka.

Highland Distillers var ägare från 1887 till 1999. Sedan blev det Edrington Group som tillsammans med George Grant & Company köpte upp Highland Distillers. Destilleriet har klarat sig relativt väl under nedgångarna men har såklart haft stängt under världskrig och depression och andra händelser. Men på 60-talet hände något, efterfrågan blev så stor att destilleriet dubblerade allt och kunde sedan producera 2,5 miljoner liter sprit varje år.

När Edrington Group tog över 1999 köpte man ett stort destilleri men redan 2003 valde man att sälja destilleriet och varumärken som Black Bottle och Scottish Leader. Ny ägare blev Burn Stewart men Edrington behöll all whisky som fanns i lagerhusen, för att använda i Famous Grouse och Cutty Sark.

Burn Stewart som också ägde Tobermory och Deanston, beslöt att använda Bunnahabhain som ett single malt-varumärke. Sedan dess har det släppts många single malt från destilleriet och cirka 20% av faten innehåller rökt malt.

Bunnahabhain besöker du självklart i samband med ditt besök till Caol Ila eller något annat destilleri på Islay. Destilleriet ligger norr om Caol Ila och på vägen dit passerar du det relativt nya Ardnahoe Distillery samt ett antal fina utkiksplatser. Hela den här trakten är väl värt ett besök.

Destilleriet har besökscenter där du får prova deras whisky, och du kan även gå in i lagerhuset och prova direkt från fat också. Rundturer erbjuds i vanliga fall, dock säger man ifrån just idag på grund av Covid-19. Men det borde nog ändras inom kort.

Whiskyn ni har i glaset är naturligt färgad, ej kylfiltrerad och har fått sin lagring på både 1st och 2nd fill sherryfat. Ålder anges inte men den är baserad på 12-åringen enligt deras Master Blender så får vi gissa på några år yngre då? Stiuiredair är det svåruttalade tilltalsnamnet på denna single malt och ordet betyder styrman eller befäl och syftar på havet som hade och har än idag, en så viktig roll för öns hela utveckling.

Sort: Bunnahabhain Stiuiredair
Beställningsnr: 85009
Destilleri/buteljerare/importör: Bunnahabhain Distillery, Isle of Islay, Skottland / Burn Stewart / Distill Group / Anora Sweden
Alkoholhalt: 46,3%
Volym: 70cl
Pris: 479 kr
Länk till Systembolaget: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/bunnahabhain-8500901/

Smaknoter:
Doft: Lite gummirök i början, söt, torkad frukt, toffee och vanilj
Smak: Sherrysötma, fruktig, sälta, medellångt avslut

Vad ska vi kombinera med denna whisky då?  Vad sägs om vit choklad, gärna av en lite bättre kvalitet. Jag testade Äkta Passion från Malmö Chokladfabrik som innehåller 36% kakaosmör, vilket är rätt högt för vit choklad.